Syre är det tredje rikaste elementet i universum, enligt Thomas Jefferson National Accelerator Facility . Men dess reaktivitet gjorde det relativt sällsynt i tidig jordens atmosfär.
Cyanobakterier, som är organismer som "andas" med fotosyntes, tar in koldioxid och andas ut syrgas, precis som moderna växter. Cyanobakterier var sannolikt ansvariga för det första syret på jorden, en händelse som var känd som Great Oxidation Event.
Fotosyntes av cyanobakterier var sannolikt pågående före betydande syrgasnivåer uppbyggda i jordens atmosfär; en studie från mars 2014 som publicerades i tidskriften Nature Geoscience fann att 2,95 miljarder år gamla bergarter som finns i Sydafrika innehöll oxider som skulle ha krävt att fri syre skulle bildas. Dessa stenar var ursprungligen i grunda hav, vilket tyder på att syre från fotosyntes först började ackumulera i marina miljöer ungefär en halv miljard år innan den började ackumuleras i atmosfären för omkring 2,5 miljarder år sedan.
Livet i dag beror starkt på syre, men den ursprungliga uppbyggnaden av detta element i atmosfären var inget annat än en katastrof. Den nya atmosfären orsakade en massa utrotning av anaerober, vilka är organismer som inte kräver syre. Anaerober som inte kunde anpassa sig eller överleva i närvaro av syre dog i denna nya värld. [ Infografisk: Jordens atmosfär Topp till botten ]
Snabbspolning framåt. De första inklingarna hade existensen av syre som ett element var 1608, då den holländska uppfinnaren Cornelius Drebbel rapporterade att uppvärmningen av saltpeter (kaliumnitrat) släppte en gas, enligt Royal Society of Chemistry (RSC). Identiteten av den gasen förblev ett mysterium fram till 1770-talet, då tre kemiker konvergerade på sin upptäckt mer eller mindre samtidigt. Engelska kemist och präster Joseph Priestly isolerat syre genom att skina solljus på kvicksilveroxid och samla gasen från reaktionen. Han noterade att ett ljus brände mer ljus i denna gas, enligt RSC, tack vare syreans roll vid förbränning.
Priestly publicerade hans fynd i 1774 och slog ut den schweiziska forskaren Carl Wilhelm Steele, som faktiskt hade isolerat syre 1771 och skrivit om det, men inte publicerat arbetet. Oxygen tredje upptäckare var Antoine-Laurent de Lavoisier, en fransk kemiker som gav elementet sitt namn. Ordet kommer från grekiska "oxy" och "gener", vilket betyder "syraformande".
Syre har åtta totalt elektroner - två omlopps kärnan i atomens inre skal och sex omlopp i yttersta skalet. Det yttre skalet kan innehålla totalt åtta elektroner, vilket förklarar syreans tendens att reagera med andra element: Dess yttre skal är ofullständigt, och elektroner är således fria för att ta (och ge).